Telerobotics styr robotar över kommunikationsnätverk. Operatören och roboten befinner sig på olika platser. Länken kan vara en kabel, en radio eller internet. Telerobotics utvidgar teleoperation till långa avstånd och delad kontroll. Det är hur en kirurg i New York kan operera en patient i en annan stad. Det är hur en forskare i Kalifornien kan styra en rover i Antarktis.

Fältet växte fram ur rymd- och kärnforskning. NASA utvecklade telerobotsystem för satellitreparation. Kärnkraftsindustrin använde dem för att hantera radioaktivt material. Idag används telerobotar inom sjukvård, gruvdrift, jordbruk och utbildning. En fjärrstyrd grävmaskin kan arbeta på en farlig plats medan föraren sitter i en säker hytt flera kilometer bort.

Telerobotiska överväganden

• Nätverkslatens: fördröjningar stör kontrollen.
• Paketförlust: förlorade data orsakar ryckig rörelse.
• Säkerhet: fjärrkontrolllänkar kan hackas.
• Delad kontroll: robot och människa delar upp uppgifter.
• Användargränssnitt: gör fjärrstyrning intuitiv.

Internet är inte utformat för realtidskontroll. Latensen varierar. Paketen anländer i fel ordning. Det gör högprecisionstelerobotar över internet svåra. Vissa system använder prediktiva skärmar som visar operatören var roboten kommer att vara, inte var den befann sig. Andra använder delad kontroll, där roboten hanterar uppgifter på låg nivå och människan hanterar beslut på hög nivå. En fjärrgrävmaskin kan hantera bomdämpning automatiskt medan operatören styr skopan. Telerobotar är inte bara teleoperation över ett avstånd. Det är ett designproblem: hur man fördelar arbetet mellan människa och maskin när de är långt ifrån varandra. Svaret beror på uppgiften, nätverket och konsekvenserna av ett fel.