Fingerfärdighet är skickligheten och precisionen i en robots rörelser. Det är det som skiljer en robot som kan plocka upp ett block från en som kan knyta en knut, trä en nål eller montera en klocka. Fingerfärdighet kombinerar finmotorik, kraftavkänning och sensorisk feedback.

Människohänder är guldstandarden. De har 27 ben, dussintals muskler och tusentals taktila sensorer. Robothänder är enklare men förbättras. Shadow Dexterous Hand har 24 leder och taktila sensorer i sina fingertoppar. OpenAI tränade en robothand att lösa en Rubiks kub med hjälp av förstärkningsinlärning. Dessa är forskningsmilstolpar, inte konsumentprodukter. De flesta fabriksrobotar använder fortfarande enkla tvåfingersgrepp.

Vilken fingerfärdighet kräver

• Många frihetsgrader i handen.
• Kraft- och taktil avkänning.
• Exakta kontrollalgoritmer.
• Vision för att vägleda manipulation.
• Att lära sig att anpassa sig till nya objekt.

Fingerfärdighet är svårt eftersom kontakt är komplex. När ett robotfinger vidrör ett föremål spelar kontaktpunkten, kraftriktningen och friktionen roll. Roboten måste justera i realtid. Människor gör detta omedvetet. Robotar behöver modeller, sensorer och snabba kontrollslingor. Utdelningen är enorm. En fingerfärdig robot skulle kunna skörda frukt utan att skada den, sortera återvinning eller utföra kirurgi med övermänsklig stabilitet. För närvarande är fingerfärdighet fortfarande en av robotteknikens stora utmaningar och ett av de mest aktiva forskningsområdena.