Ett vaccin tränar immunförsvaret att känna igen en patogen innan det ens stöter på den riktiga varan. Det presenterar en ofarlig version av patogenen, eller en del av den, eller instruktioner för att tillverka en del av den, och immunförsvaret svarar genom att producera antikroppar och minnesceller. Om den riktiga patogenen dyker upp senare, känner immunförsvaret igen den och sätter igång ett snabbt, starkt svar. Resultatet är immunitet utan sjukdomen.

Vacciner finns i flera typer. Levande, försvagade vacciner använder en försvagad form av patogenen, som mässling- och gula febervacciner. Inaktiverade vacciner använder en dödad patogen, som influensavaccinet. Subenhetsvacciner använder ett protein eller socker från patogenen, som hepatit B-vaccinet. mRNA-vacciner levererar genetiska instruktioner som säger åt cellerna att producera ett viralt protein, som immunförsvaret sedan riktar in sig på. Virala vektorvacciner använder ett ofarligt virus för att leverera liknande instruktioner. Varje typ har fördelar och begränsningar.

Vad vacciner gör:

• Förebygg sjukdom. Minska risken för infektion och allvarlig sjukdom.
• Skydda andra. Flockimmunitet minskar spridningen till dem som inte kan vaccineras.
• Utrota sjukdomen. Smittkopporna är borta. Polio är nära.
• Minska antimikrobiell resistens. Färre infektioner innebär mindre antibiotikaanvändning.

Vacciner uppfyller höga säkerhetsstandarder. Biverkningar övervakas genom system som VAERS i USA och EudraVigilance i EU.