Före 1846 handlade kirurgi om snabbhet. En skicklig kirurg kunde amputera en lem på under tre minuter, eftersom det var så länge en patient kunde uthärda smärtan. Sedan demonstrerade William Morton eter på Massachusetts General Hospital, och operationssalen förändrades permanent.

Anestetika delas in i två breda grupper. Generell anestetika orsakar reversibel medvetslöshet, vilket möjliggör större operationer utan rörelse eller medvetenhet. De verkar på flera mål i hjärnan, inklusive GABA-A-receptorer, och kombineras vanligtvis med smärtstillande medel och muskelavslappnande medel. Lokalbedövningsmedel blockerar däremot natriumkanaler i nervändar och bedövar en specifik region medan patienten förblir vaken. Lidokain är det klassiska exemplet, som används från tandvård till mindre stygn.

Modern praxis har förfinat hantverket:

• Induktion. Propofol eller ett inhalerat medel förvärrar patientens svikt på några sekunder.
• Underhåll. Flyktiga gaser eller kontinuerlig intravenös infusion håller dem där.
• Övervakning. Pulsoximetri, kapnografi och blodtrycksmätning upptäcker problem tidigt.
• Reversal. Agenterna avtar eller reverseras, och patienten vaknar på ett kontrollerat sätt.

Riskerna är verkliga men hanterbara. Anestesirelaterad dödlighet hos friska patienter är nu ungefär en på 100 000 till 200 000, en bråkdel av vad den var för ett sekel sedan.