Organismer som kan simma tillräckligt starkt för att röra sig oberoende av strömmar klassificeras som nekton. Kategorin omfattar de flesta vuxna fiskar, bläckfiskar, marina däggdjur och vissa större kräftdjur och reptiler. Däremot driver plankton med vattnet, och bentos lever på eller i havsbotten.

Nektoniska djur upptar varje djupzon från ytan till djuphavet. Deras förmåga att navigera gör att de kan migrera, förfölja byten, undkomma rovdjur och välja gynnsamma livsmiljöer. Många arter företar dagliga vertikala migrationer eller säsongsbetonade resor som sträcker sig tusentals kilometer.

Fiske riktar sig nästan uteslutande mot nekton. Att förstå deras beteende, fysiologi och populationsdynamik är därför centralt för resursförvaltningen. Akustiska undersökningar, märkning och genetiska metoder hjälper till att spåra rörelser och uppskatta förekomsten av fisk. Förändringar i temperatur, syre och bytesfördelning förändrar redan utbredningsområdena för många nektoniska arter.

En tonfisk som simmar mot strömmen exemplifierar den självständighet som definierar nekton.