Under tidigare århundraden förde privata fartyg krig under licens. En kapare var ett privatägt och beväpnat fartyg som hade fått tillstånd av en regering genom ett handelsbrev att attackera och tillfångata fiendens handelsfartyg i krigstid.

Kaperverksamhet gjorde det möjligt för stater att utöka marintrycket utan att behålla stora stående flottor. Erövrade fartyg och laster såldes som vinster, och intäkterna delades mellan ägare, besättning och den utfärdande staten. Denna praxis inbjöd till missbruk och övergick i piratverksamhet när uppdragen var vaga eller ignorerades.

Parisdeklarationen 1856 avskaffade i stort sett kaparverksamheten bland stormakterna. Termen finns kvar i historisk diskussion och ibland i metaforer. Moderna marinhjälpfartyg och beväpnade handelskryssare är separata juridiska kategorier.

• Privatägt krigsfartyg med licens att attackera fiendens handel
• Drivs under ett märkesbrev under krigstid
• Tjänade pengar på vunna priser
• I stort sett avskaffad i mitten av 1800-talet