Permafrost är mark som förblir frusen i minst två år i följd. Den täcker ungefär en fjärdedel av norra halvklotets landyta. På vissa ställen är den bara en meter tjock. På andra håll sträcker den sig hundratals meter djupt. Permafrost ligger under stora delar av Sibirien, Alaska och norra Kanada.

Den lagrar enorma mängder kol. Döda växter och djur frös innan de hann brytas ner helt. Det organiska materialet ackumulerades under tusentals år. Forskare uppskattar att permafrost innehåller nästan dubbelt så mycket kol som atmosfären för närvarande innehåller. Så länge den förblir frusen förblir kolet inlåst.

Upptining frigör det kolet som koldioxid och metan. Detta skapar en återkopplingsslinga. Uppvärmning tinar permafrost, vilket släpper ut växthusgaser, vilket orsakar ytterligare uppvärmning. Processen är redan igång. Tining av mark skadar också vägar, byggnader och rörledningar byggda på frusen mark. Vissa arktiska samhällen tvingas flytta. Förändringarna är oåterkalleliga i mänskliga tidsramar.

Viktiga funktioner

• Fryst i minst två år
• Lagrar stora mängder kol
• Tina upp med uppvärmning
• Frigör CO2 och metan
• Skadar infrastruktur