Uran är en tät, radioaktiv metall som finns i bergarter och havsvatten. Det är det primära bränslet för kärnreaktorer. Naturligt uran är mestadels uran-238, som inte klyvs lätt. Reaktorer behöver uran-235, vilket endast utgör 0,7 procent av naturligt uran. Anrikning ökar den andelen till 3 till 5 procent för kraftverk.

Uranbrytning sker i flera former. Dagbrott och underjordiska gruvor utvinner malm. In-situ-lakning pumpar syra eller syre ner i marken för att lösa upp uran, och pumpar sedan lösningen upp igen. In-situ-lakning producerar nu merparten av världens uran eftersom det är billigare och mindre störande.

Utbudet är koncentrerat. Kazakstan producerar över 40 procent av världens uran. Kanada, Australien och Namibia är också stora producenter. Priserna har varit volatila och pendlat från 10 dollar till över 100 dollar per pund under de senaste två decennierna. Reaktorer har vanligtvis ett flerårigt utbud för att buffra mot störningar.

Viktiga fakta

• Radioaktiv metall
• U-235 är den klyvbara isotopen
• Anrikning krävs för de flesta reaktorer
• In-situ-lakning dominerar gruvdrift
• Kazakstan är den största producenten