Dataarkivering flyttar inaktiva data till långtidslagring. Informationen raderas inte. Den läggs åt sidan. De aktiva systemen körs snabbare eftersom de bär mindre vikt. Compliance-avdelningar arkiverar för myndighetskrav. Juridiska team sparar dem för tvister. Forskare sparar dem för historisk referens. Arkivet är ett lager, inte en deponi.

Skillnaden mellan arkivering och säkerhetskopiering är viktig. En säkerhetskopia är en kopia för återställning. Ett arkiv är den primära kopian av data som inte längre används aktivt. Båda måste vara säkra. Båda måste vara möjliga att hitta. Arkiv använder ofta billigare och långsammare lagring: band, optiska medier eller kalla molnlager. Hämtning tar tid, ibland timmar. Det är acceptabelt för data som ingen har rört på flera år. Utmaningen är att veta vad som finns i arkivet. Metadata, indexering och lagringsscheman håller arkivet användbart. Ett arkiv utan ett index är ett svart hål. Du vet att informationen finns där. Du kan bara inte hitta den. Lagringspolicyer definierar hur länge varje datakategori finns kvar. Efter lagringsperioden raderas informationen. Att behålla allt för alltid är dyrt och riskabelt. Arkivet bör krympa såväl som växa.

Att tänka på vid arkivering

• Lagringsschema — hur länge varje datatyp lagras
• Lagringsmedium — band, optiskt eller kallt moln
• Indexering — metadata som gör arkiverad data sökbar
• Hämtningstid — acceptabel fördröjning för åtkomst
• Kassering — säker radering när lagringen upphör

Ett arkiv är ett löfte. Informationen kommer att finnas där när du behöver den. Att hålla det löftet kräver planering.