Betong består mestadels av ballast. Sand, grus och krossad sten utgör 60 till 80 procent av volymen. Cementpastan är limmet; ballasten är kroppen. Det ger betongen dess styrka, dess volym och dess dimensionsstabilitet. Utan ballast skulle cementpastan krympa och spricka. Med den blir betong ett hållbart konstruktionsmaterial.

Aggregat klassificeras efter storlek. Fin ballast är sand, med partiklar under cirka 5 millimeter. Grov ballast är grus eller krossad sten, från 5 till 40 millimeter eller mer. Graderingen, det vill säga fördelningen av partikelstorlekar, påverkar bearbetbarhet och hållfasthet. En välgraderad blandning har partiklar som fyller hålrummen mellan större partiklar, vilket minskar mängden cementpasta som behövs. Det sparar pengar och förbättrar prestandan.

Typen av ballast spelar också roll. Kalksten, granit och flodgrus är vanliga. Lätt ballast, som expanderad skiffer eller pimpsten, minskar betongens vikt. Återvunnet betongballast sparar utrymme på deponier och minskar stenbrott. Vissa ballastmaterial reagerar kemiskt med cement, vilket orsakar expansion och sprickbildning. Det är därför testning är viktigt. Ballastmaterialet måste vara rent, hårt och fritt från lera, silt och organiskt material. Smutsigt ballastmaterial försvagar betongen.