En kemisk egenskap beskriver hur ett ämne beter sig i en kemisk reaktion. Brandfarlighet, reaktivitet, toxicitet, surhet, oxidationstillstånd: dessa är kemiska egenskaper. De blir uppenbara först när ämnet omvandlas till något nytt. Du kan inte mäta brandfarlighet genom att titta på en vedträ. Du måste bränna den.

Fysikaliska egenskaper, däremot, kan observeras utan att ämnet förändras. Smältpunkt, densitet, färg och hårdhet är fysikaliska egenskaper. Kemiska egenskaper kräver en reaktion. Järn rostar i närvaro av syre och vatten. Det är en kemisk egenskap. Järn är tätt och grått. Det är fysikaliska egenskaper.

Exempel på kemiska egenskaper

• Reaktivitet med vatten, syre eller syror.
• Brandfarlighet och förbränningstemperatur.
• Toxicitet och biologiska effekter.
• Oxidationstillstånd och reduktionspotential.
• Radioaktivitet och halveringstid.

Kemiska egenskaper avgör hur ett ämne kan användas och hur det måste hanteras. Väte är mycket brandfarligt. Klor är giftigt. Guld är oreaktivt, vilket är anledningen till att det förblir glänsande i århundraden. Kemister använder kemiska egenskaper för att förutsäga vad som kommer att hända när ämnen blandas. Kommer de att reagera våldsamt? Kommer de att bilda en användbar produkt? Kommer de att frigöra värme? Svaren kommer från att förstå kemiska egenskaper. De är inte synliga på ytan. De är gömda i elektronerna och bindningarna. Det är det som gör kemi intressant. Samma atomer kan bete sig olika beroende på hur de är arrangerade.