Baser känns hala. Tvål, blekmedel och bikarbonat delar alla den egenskapen. Ordet kommer från latinets basis, som betyder grund. Kemister definierar en bas som ett ämne som accepterar protoner eller donerar elektronpar. Brønsted-Lowrys definition fokuserar på protonacceptans. Lewis definition fokuserar på elektronpardonation. Båda är användbara, beroende på sammanhanget.

I vatten tar en bas upp en proton från vatten, vilket producerar hydroxidjoner. Ju fler hydroxidjoner i lösning, desto högre pH. Natriumhydroxid dissocierar fullständigt i vatten, vilket gör den till en stark bas. Ammoniak tar endast upp protoner delvis, vilket gör den till en svag bas. Liksom syror kan baser vara starka eller svaga, koncentrerade eller utspädda. Termerna är inte utbytbara.

Baser reagerar med syror för att bilda salter och vatten. Denna neutralisationsreaktion är en av de mest grundläggande inom kemin. Baser reagerar också med fetter och oljor för att bilda tvål, en process som kallas förtvålning. De denaturerar proteiner, vilket är anledningen till att blekmedel och lut är frätande. De används i industriella processer, vattenrening och hushållsstädning. Människokroppen använder baser för att buffra pH och upprätthålla homeostas.

pH-skalan mäter surhet och basicitet. Ett pH under 7 är surt. Ett pH över 7 är basiskt. Ett pH på 7 är neutralt. Skalan är logaritmisk, så varje enhet representerar en tiofaldig förändring i vätejonkoncentrationen. Ett pH på 12 är en miljon gånger mer basiskt än ett pH på 6.