Ett löv faller, och svampar och bakterier bryter ner det till jord. Det är biologisk nedbrytning. Ett material är biologiskt nedbrytbart om levande organismer kan bryta ner det till naturliga ämnen som vatten, koldioxid och biomassa. Processen beror på materialet, miljön och de mikrober som finns. Ett bananskal bryts ner biologiskt på några veckor. En majsstärkelsegaffel kan ta månader i en industriell kompost men år på en deponi.

Etiketten "biologiskt nedbrytbar" missförstås ofta. Det betyder inte att en produkt kommer att försvinna i din trädgård. De flesta biologiskt nedbrytbara plaster kräver specifika förhållanden: hög temperatur, fukt och mikrobiell aktivitet. Soptippar är utformade för att begrava avfall, inte bryta ner det. Utan syre och vatten kan även biologiskt nedbrytbara material bestå i årtionden.

Komposterbar är en strängare standard. Ett komposterbart material måste brytas ner till giftfria komponenter inom en viss tid under komposteringsförhållanden. Certifieringsprogram som BPI i USA och OK Compost i Europa verifierar påståendena. Biologiskt nedbrytbart är den bredare kategorin. Komposterbar är den strängare.

Biologisk nedbrytbarhet är inte en licens att konsumera. En biologiskt nedbrytbar påse kräver fortfarande resurser att tillverka och tar fortfarande plats på en soptipp om den inte bearbetas korrekt. Det bästa alternativet är att först minska och återanvända, sedan återvinna och behandla biologisk nedbrytbarhet som en sista utväg.