Systemrisk är risken att ett fall av en institution eller marknad destabiliserar hela det finansiella systemet. Det är skillnaden mellan en banks fall och banksystemets fall. En liten bankkollaps är smärtsam för dess kunder. En stor bankkollaps kan frysa krediter, utlösa rusningar mot andra banker och orsaka en recession. Krisen 2008 var en systemisk händelse. Lehman Brothers gick omkull, och chockvågen höll nästan på att fälla det globala finansiella systemet.

Systemrisk kommer från flera källor. Storleken spelar roll. En bank som är för stor för att gå i konkurs utgör en systemrisk eftersom dess konkurs skulle kaskadsprida sig genom systemet. Sammankoppling spelar roll. Om banker lånar ut till varandra och handlar med varandra, kan ett konkurs i en av dem överföra förluster till andra. Gemensamma exponeringar spelar roll. Om många banker innehar samma tillgångar kan en prisnedgång drabba dem alla på en gång. Opacitet spelar roll. Om ingen vet vem som bär förlusterna kollapsar förtroendet.

Tillsynsmyndigheter försöker begränsa systemrisker. De utser systemviktiga finansinstitut och utsätter dem för strängare kapital-, likviditets- och resolutionskrav. De genomför stresstester för att säkerställa att banker kan överleva allvarliga chocker. De kräver testamenten som beskriver hur en bank skulle avvecklas utan en räddningsaktion. De övervakar skuggbankverksamhet, där risker kan migrera utanför den reglerade perimetern.

Systemrisk kan inte elimineras. Den kan minskas. Frågan är om reglerna är tillräckligt starka och om tillsynsmyndigheterna agerar tillräckligt snabbt när problemen börjar.