En blockkedja är en distribuerad huvudbok som registrerar transaktioner över många datorer. Varje transaktion grupperas i ett block. Blocket är kryptografiskt länkat till det föregående blocket och bildar en kedja. När ett block har lagts till skulle en ändring av det kräva att varje efterföljande block ändras på varje kopia av huvudboken. Det gör posten i praktiken oföränderlig.

Den första blockkedjan var Bitcoin, lanserad 2009 av pseudonymen Satoshi Nakamoto. Den löste ett problem som hade förvirrat datavetare i årtionden: hur man uppnår konsensus utan en central auktoritet. Bitcoin använder proof of work, där miners tävlar om att lösa ett kryptografiskt pussel och förtjäna rätten att lägga till nästa block. Ethereum, lanserat 2015, lade till smarta kontrakt, vilka är program som körs automatiskt när villkoren är uppfyllda. År 2022 bytte Ethereum till proof of stake, vilket använder validerare som låser tokens istället för datorkraft.

Blockkedjor är inte bara till för kryptovaluta. De kan spåra leveranskedjor, registrera äganderätter, hantera digitala identiteter och avveckla värdepappersaffärer. Banker och företag experimenterar med privata blockkedjor som begränsar vilka som kan delta. Dessa är snabbare och mer privata än publika blockkedjor, men de offrar en del decentralisering.

Tekniken har begränsningar. Publika blockkedjor är långsamma och energikrävande. Det är svårt att skala dem. Den regulatoriska osäkerheten är hög. Men kärnidén, en gemensam huvudbok som ingen enskild part kontrollerar, har visat sig vara hållbar.