Före bränsleinsprutningen blandade bilar luft och bränsle med en förgasare. Det var en enkel anordning. Luft flödade genom en venturi, en smal sektion som ökade luftens hastighet och sänkte dess tryck. Tryckfallet drog bränsle från en flottörkammare genom en jetstråle. Bränslet blandades med luften och kom in i motorn. Föraren kontrollerade blandningen med choke och gasreglage.

Förgasare fungerade bra i årtionden. De var billiga, pålitliga och enkla att reparera. Men de hade begränsningar. De kunde inte exakt kontrollera luft-bränsleförhållandet under alla förhållanden. De var känsliga för höjd och temperatur. De slösade bränsle och producerade mer utsläpp än bränsleinsprutning. På 1990-talet hade bränsleinsprutning ersatt dem på nästan alla nya bilar.

Förgasare har fortfarande en anhängare. Entusiaster av klassiska bilentusiaster bygger om dem, trimmar dem och diskuterar vilka märkena som är bäst. Motorcyklar, gräsklippare och små motorer använder dem ofta eftersom de är enkla och billiga. I dessa tillämpningar är förgasaren inte föråldrad. Det är rätt verktyg för jobbet.

För alla som någonsin har fyllt en motor eller justerat choken en kall morgon är förgasaren en påminnelse om att bilar en gång i tiden var mer praktiska. Man var tvungen att förstå hur de fungerade för att hålla dem igång.