Moderna bilar övervakar vägen även när föraren inte gör det. Avancerade förarassistanssystem, eller ADAS, använder kameror, radar, lidar och ultraljudssensorer för att övervaka fordonets omgivning. De varnar för förestående kollisioner, håller bilen i sitt körfält, upprätthåller ett säkert avstånd och i vissa fall bromsar eller styr automatiskt.

Byggstenarna är bekanta. Adaptiv farthållare justerar hastigheten efter framförvarande bil. Filbytesvarning vibrerar sätet eller avger en ljudsignal när du avviker. Dödavinkelövervakning tänder en varningssignal i spegeln. Automatisk nödbromsning ingriper när en krock är nära förestående. Varje system fungerar oberoende av varandra, men de delar ofta sensorer och data.

ADAS är inte självkörande. De flesta system kräver att föraren är engagerad och redo att ta över. Society of Automotive Engineers klassificerar autonomi på en skala från 0 till 5. De flesta ADAS-funktioner ligger på nivå 1 eller 2, där föraren fortfarande är ansvarig. Teslas Autopilot, GMs Super Cruise och Fords BlueCruise är nivå 2-system med varierande kapacitet.

Tekniken räddar liv. Studier från Insurance Institute for Highway Safety visar att automatisk nödbromsning minskar antalet påkörningar bakifrån med ungefär hälften. Men det medför också nya problem. Förare kan övertro på systemet. Sensorer kan bländas av regn, snö eller smuts. Reparationskostnaderna stiger när en vindrutemonterad kamera behöver omkalibreras.