Hö är gräs eller baljväxter som klipps, torkas och lagras för att utfodra boskap när bete inte finns tillgängligt. Det är ett av de äldsta konserverade fodren inom jordbruket, och lukten av det i en lada är en del av landsbygdslivet.

Att få bra hö är en kamp mot vädret. Om man slår för sent förlorar plantan protein. Om balen är för blöt värms upp, möglar och ibland fattar den eld. Jordbrukare tenderar att påskynda torkningen, kratta upp den i strängar och bara bala när fuktigheten sjunker under cirka 18 procent.

Vanliga höodlingar

• Alfalfa: högt proteininnehåll, föredras för mjölkkor
• Timotej och fruktträdgårdsgräs: pålitliga i svala klimat
• Klöver: välsmakande och kvävefixerande
• Rågräs: snabbväxande och används flitigt i Europa

Rundbalar som lämnas kvar på fältet och fyrkantiga balar som staplas på ett loft är båda vanliga. Inslagna balar, kallade balage, jäser något och håller sig bättre i våta områden. Hur som helst är hö bryggan mellan en frodig sommar och en mager vinter.