Svärmrobotik koordinerar många enkla robotar för att utföra en uppgift gemensamt. Varje robot är billig och begränsad. Tillsammans uppnår de saker som en enda robot inte kan. Inspirationen kommer från myror, bin och termiter. Ingen enskild insekt är smart. Kolonin är det.

Svärmrobotar följer enkla regler. Separera för att undvika kollisioner. Justera för att matcha grannar. Sammanhåll för att hålla ihop. Ur dessa lokala regler framträder globalt beteende. Svärmen kan forma former, transportera stora föremål eller täcka ett område för sök och räddning. Ingen central kontrollant. Ingen ledare. Bara lokala interaktioner.

Principer för svärmrobotik

• Decentralisering: ingen enskild felpunkt.
• Skalbarhet: lägg till fler robotar utan omprogrammering.
• Robusthet: att förlora några robotar stoppar inte svärmen.
• Enkelhet: varje robot har begränsad avkänning och beräkning.
• Uppkomst: komplext beteende från enkla regler.

Svärmrobotik är mestadels forskning. Verkliga tillämpningar framträder: jordbruksrobotar som övervakar fält, lagerrobotar som flyttar hyllor och undervattensrobotar som kartlägger havsbotten. Utmaningarna är kommunikation, samordning och hårdvara. Robotar behöver kommunicera med varandra utan en central hubb. De behöver undvika kollisioner i täta grupper. De måste vara billiga nog att kunna användas i stort antal. En svärm på tusen robotar är imponerande i ett labb. En svärm på en miljon är det långsiktiga målet. Det skulle förändra hur vi tänker kring byggnation, prospektering och miljöövervakning. Helheten är större än summan av dess delar.