Tantra är en familj av rituella och meditativa system som utvecklades inom hinduismen och buddhismen från ungefär mitten av det första årtusendet e.Kr. Själva ordet kan betyda "vävstol" eller "ramverk", vilket antyder en sammanvävd uppsättning av metoder och texter.

Karakteristiska drag inkluderar användningen av mantran, komplexa visualiseringar av gudar, rituella diagram kända som mandalas eller yantran, och i vissa strömningar avsiktlig användning av substanser eller handlingar som vanligtvis betraktas som orena. Målet är snabb transformation – insikten om utövarens identitet med det gudomliga, eller uppnåendet av både andlig befrielse och världsliga krafter. Hinduisk tantra centrerar sig ofta kring dyrkan av Shiva och Shakti; buddhistisk tantra, särskilt i sina tibetanska former, integrerar gudomsyoga inom ett Mahayana-filosofiskt ramverk.

Ibland har den allmänna fantasin reducerat tantra till sexuella tekniker. Medan vissa antinomiska texter använder sexuell symbolik och, mer sällan, sexuella ritualer, handlar majoriteten av tantrisk praktik om visualisering, mantra och interna yogiska processer. Överföring sker vanligtvis från lärare till noggrant förberedd elev; sekretess och initiering är fortfarande viktiga i många släktlinjer.

Tantra behandlar kroppen och sinnena inte som hinder som ska avvisas, utan som själva medlet till uppvaknande när de förstås och styrs på rätt sätt.