Med ett bud inkluderar köparen en handpenning på flera tusen dollar för att visa seriös avsikt. Den handpenningen är en självrisk. Den hålls i ett depositionskonto och tillämpas på köpeskillingen vid tillträde om affären slutförs.

Om köparen inte fullgör avtalet utan giltigt villkor kan säljaren ha rätt att behålla handpenningen som vite. Om affären går under på grund av en misslyckad inspektion eller ett finansieringsvillkor återbetalas vanligtvis handpenningen. Lokal sedvänja påverkar det typiska beloppet; högre handpenningar kan stärka ett erbjudande på konkurrensutsatta marknader.

Tydliga avtalsvillkor och korrekt hantering av escrow förhindrar senare tvister. Köpare bör aldrig lämna handpengar direkt till säljaren. Handpenningen är både en gest av god tro och en form av säkerhet för säljaren.

En meningsfull handpenningscheck signalerar att köparen avser att avsluta köpet.