Abraham Maslows behovspyramid arrangerar mänskliga motiv i en pyramid. Fysiologiska behov utgör basen; trygghetsbehov kommer därefter; sedan tillhörighet och kärlek; sedan självkänsla; och som höjdpunkt, självförverkligande – förverkligandet av ens potential.

Maslow föreslog att lägre behov måste vara tillräckligt tillfredsställda innan högre behov blir starka motivationsfaktorer. En person som svälter är inte primärt intresserad av självkänsla eller kreativitet. När grundläggande behov är uppfyllda flyttas uppmärksamheten uppåt. Självförverkligande kännetecknas av acceptans, spontanitet, kreativitet och fokus på problem utanför jaget. Senare versioner av hierarkin inkluderar ibland kognitiva behov, estetiska behov och transcendens.

Modellen är mer ett ramverk för tänkande än en strikt empirisk lag. Människor strävar ibland efter högre behov även när lägre är osäkra, och kulturer skiljer sig åt i vilken betoning de lägger på individuell självförverkligande kontra gemensam tillhörighet. Ändå är hierarkin fortfarande en av de mest lärda idéerna inom motivation och fortsätter att påverka utbildning, ledarskap och rådgivning.

Maslows pyramid antyder att mänsklig motivation är flera skikt, och att det högsta lagret endast uppträder när grunden är säker.