Allmän intelligens, ofta kallad g, är den gemensamma faktor som framträder när många olika kognitiva tester analyseras tillsammans. Personer som presterar bra på en typ av mental uppgift tenderar i genomsnitt att prestera bra på andra.

Charles Spearman identifierade först g genom faktoranalys av skolbarns resultat. Han skilde det från specifika förmågor som påverkar prestationer på specifika tester. Senare forskning har upprepade gånger funnit en positiv mångfald – tendensen hos kognitiva tester att korrelera positivt med varandra – och g står för en betydande del av den delade variansen. Test av abstrakt resonemang, arbetsminne och bearbetningshastighet belastar vanligtvis högt på g.

Den biologiska grunden för g är fortfarande ett aktivt forskningsområde. Mått på hjärnvolym, neural effektivitet och integriteten hos vita substanskanaler visar blygsamma korrelationer med g. Tvilling- och adoptionsstudier indikerar betydande ärftlighet, även om uppskattningarna varierar med ålder och miljö. Kritiker menar att g är en statistisk abstraktion snarare än en enda underliggande enhet, men dess prediktiva kraft för utbildnings- och yrkesresultat är väl etablerad.

Vad intelligens i övrigt än må vara, är den allmänna faktorn den del som dyker upp i nästan varje krävande mental uppgift.