En regim som försöker kontrollera nästan alla aspekter av det offentliga och privata livet är totalitär. Till skillnad från vanlig auktoritärism mobiliserar totalitarism befolkningen genom en dominerande ideologi, ett enda massparti och genomgripande övervakning och propaganda.

Klassiska exempel inkluderar Stalins Sovjetunionen, Nazityskland och vissa faser av maoistiskt Kina. Staten penetrerar ekonomin, kulturen, utbildningen och familjelivet. Oberoende organisationer förstörs eller absorberas. Terror och ideologi samarbetar för att genomdriva konformitet och omforma samhället i enlighet med regimens vision.

Totalitära ambitioner förverkligas aldrig helt; fickor av privatliv och informellt motstånd kvarstår. Konceptet är fortfarande användbart för att skilja maximalt invasiva diktaturer från auktoritära system som lämnar bredare zoner av autonomi. De mänskliga kostnaderna för totalitära experiment har gjort dem till en central negativ referens i politiskt tänkande.

När partiet gör anspråk på auktoritet över själva sanningen, har den vanliga politiken redan åsidosatts.