En grundläggande och relativt snabb omvandling av politisk makt och ofta av samhällsstrukturen utgör en revolution. Revolutioner innebär vanligtvis massmobilisering, kollapsen eller störtandet av den befintliga regimen och försöket att etablera en ny ordning.

Orsakerna inkluderar långsiktiga strukturella påfrestningar – ekonomiska förändringar, statlig svaghet, elituppdelning – och kortsiktiga utlösande faktorer som finanspolitisk kris eller militärt nederlag. Resultaten varierar: vissa revolutioner producerar varaktiga institutionella förändringar; andra leder till våldscykler, nya diktaturer eller delvis återställande av den gamla ordningen. De franska, ryska och kinesiska revolutionerna förblir centrala referenspunkter.

Revolutionär ideologi ger rättfärdigande och riktning, men praktiska maktkamper omformar ofta ursprungliga mål. Jämförande studier söker mönster utan att sudda ut det enskilda fallets särdrag. Hotet om eller minnet av revolution fortsätter att påverka hur härskare och oppositionella agerar.

En framgångsrik revolution drar om gränsen för det politiskt möjliga.