Medborgare gör anspråk på vissa rättigheter enbart på grund av medlemskap i den politiska gemenskapen. Medborgerliga rättigheter är rätten till politiskt deltagande, likabehandling enligt lagen och frihet från godtycklig diskriminering.

Klassiska medborgerliga rättigheter inkluderar rösträtt, yttrandefrihet, rätt till rättssäkerhet och lika tillgång till offentliga bostäder och anställning. Konstitutioner, stadgar och domstolsbeslut definierar och tillämpar dem. Sociala rörelser har upprepade gånger utvidgat kretsen av vem som åtnjuter dessa rättigheter i praktiken – avskaffat slaveri, utvidgat rösträtten och förbjudit diskriminering på grund av ras, kön, religion och andra egenskaper.

Tillämpningen av bestämmelserna är fortfarande ofullständig. Rättsliga garantier kan överträffa sociala attityder och administrativ kapacitet. Debatter fortsätter om hur långt medborgerliga rättigheter ska nå in i privata organisationer och om balansen mellan grupprättsmedel och individuell behandling. Medborgerliga rättigheters vokabulär ramar nu in tvister långt bortom sina ursprungliga sammanhang.

En rättighet som bara existerar på pappret erbjuder föga skydd förrän institutioner och kultur stöder den.