Vissa regeringar koncentrerar makten hos en enda ledare eller en smal elit och kräver lydnad snarare än samtycke. Auktoritärism beskriver detta styresmönster. Politisk konkurrens begränsas, oberoende institutioner försvagas och oliktänkande avskräcks eller bestraffas.

Auktoritära regimer varierar i sina metoder. Vissa förlitar sig på personalistiskt styre, andra på militärjuntor eller dominerande partier. Val, om de hålls överhuvudtaget, styrs vanligtvis för att producera förutbestämda resultat. Media, domstolar och civilsamhället står inför strikt kontroll. Regimens överlevnad beror på en blandning av tvång, koopteration och prestationslegitimitet.

Medborgare kan fortfarande uppleva ekonomisk tillväxt eller allmän ordning, men de saknar meningsfulla kanaler för att byta ut sina härskare. Övergångar från auktoritära system är ofta turbulenta och osäkra. Jämförande politik studerar dessa system för att förstå både deras hållbarhet och de villkor under vilka de liberaliseras eller kollapsar.

Avsaknaden av genuina politiska alternativ är fortfarande den tydligaste markören för auktoritärt styre.