Exponera filmen för ljus och en latent bild bildas på emulsionen. Den är osynlig. Framkallning gör den synlig. Filmen behandlas med en kemisk framkallare som reducerar de exponerade silverhalidkristallerna till metalliskt silver. Bilden framträder, först svag, sedan mörknande allt eftersom processen fortsätter. Stoppbadet stoppar framkallningen. Fixeraren tar bort de återstående oexponerade silverhaliderna, vilket gör bilden permanent. Sedan tvättas och torkas filmen.

Framkallning är tidskänslig och temperaturkänslig. Framkallningsenheten måste ha rätt koncentration och temperatur, och filmen måste röras om enligt ett schema. Push-framkallning förlänger framkallningstiden för att öka effektivt ISO, på bekostnad av ökad kornighet och kontrast. Pull-framkallning förkortar den. Olika framkallningsenheter ger olika resultat. Vissa är finkorniga och har låg kontrast. Andra är skarpa och kontrastrika. Valet av framkallningsenhet är en del av fotografens verktygslåda, precis som valet av film. Digital fotografering har ingen motsvarighet till framkallning, även om RAW-behandling ibland kallas digital framkallning. Analogin är ofullkomlig. I film syns den latenta bilden. I digital fotografering finns informationen redan där och väntar på att tolkas.

Steg i filmframkallning

• Utvecklare. Gör den latenta bilden synlig.
• Stoppa badet. Stoppar utvecklingen.
• Fixer. Tar bort oexponerade silverhalider.
• Wash. Avlägsnar kvarvarande kemikalier.
• Dry. Förbereder filmen för utskrift eller skanning.

Framkallning är kemi, men det är också hantverk. Små variationer ger olika resultat, och erfarna fotografer lär sig att läsa av dessa variationer.