Plötslig förskjutning av havsbotten – vanligtvis på grund av en jordbävning, men även på grund av jordskred eller vulkanutbrott – genererar vågor som färdas över hela havsbassänger. Dessa vågor är tsunamier. I djupt vatten är de snabba och har liten amplitud; i grunt kustvatten saktar de ner, blir högre och kan översvämma stranden med förödande kraft.

Tsunamivågor har perioder från minuter till en timme, betydligt längre än vanliga vindvågor. Det första tecknet vid kusten kan vara en snabb vattenåtervinning följt av en serie stora landtunga vågor. Varningssystem använder seismiska data och kust- eller djuphavstrycksensorer för att upptäcka potentiella tsunamier och utfärda varningar.

Historiska tsunamier har dödat hundratusentals människor och omformat kustlinjer. Byggregler, utbildning och evakueringsvägar minskar risken i sårbara regioner. Eftersom de händelser som orsakar tsunamin inte kan förhindras är snabb varning och beredskap fortfarande de främsta försvarsåtgärderna.

En tsunami kan korsa Stilla havet på mindre än en dag och fortfarande ha kvar sin destruktiva kraft på avlägsna stränder.