I den subtropiska virvelvinden i norra Stilla havet koncentrerar konvergerande strömmar flytande skräp till ett brett område som ofta kallas den stora sopplätten i Stilla havet. Materialet är mestadels plast – fragment, fiskeredskap och större föremål – fördelade över det blandade ytskiktet snarare än att bilda en fast ö av skräp.

Koncentrationerna är högre än i omgivande vatten, men skräpet förblir vitt spridd och ligger ofta strax under ytan, vilket gör det svårt att se från fartyg eller satelliter. Organismer kan svälja plasten eller trassla in sig; kemiska föroreningar kan också lifta på partiklarna. Liknande ackumuleringszoner finns i andra subtropiska gyros.

Sanering till havs är utmanande på grund av skräpets omfattning och utspädning. Att förhindra att plast hamnar i havet genom bättre avfallshantering, minskad engångsplast och förbättrad återvinning av fiskeredskap anses allmänt vara den mest effektiva långsiktiga strategin. Vetenskapliga undersökningar fortsätter att förfina uppskattningar av mängden och fördelningen av plast i och utanför området.

Mycket av plasten är uppdelad i små bitar som är svårare att återställa än stora synliga föremål.