På toppen av mittoceaniska åsar sprutar havsvatten som har cirkulerat genom het vulkanisk bergart tillbaka ut i havet vid temperaturer över 350 °C. När den mineralrika vätskan möter kallt omgivande vatten fälls fina partiklar av metallsulfider omedelbart ut, vilket skapar intrycket av svart rök. Skorstenarna som bildas runt dessa ventiler kallas svarta rökare.

Strukturerna kan bli flera meter höga och hysa täta samhällen av rörmaskar, musslor, räkor och mikrober som får energi från kemiska reaktioner snarare än solljus. Vätskorna levererar också järn, koppar, zink och andra metaller till havet. Svarta rökare observerades först 1979 och kullkastade antagandet att alla komplexa ekosystem kräver fotosyntes.

De är fortfarande svåra att studera på grund av deras djup och extrema förhållanden. Fjärrstyrda fordon och specialiserade sensorer krävs. Ventilationsöppningarna är efemära på geologiska tidsskalor; enskilda rökare kan bara överleva i årtionden innan den underliggande värmekällan förändras.

• Hydrotermisk källa som avger mörk mineralrik vätska
• Bildar sulfidskorstenar på mittoceanryggar
• Stöder kemosyntetiska ekosystem
• Upptäcktes i slutet av 1970-talet