Straff är varje konsekvens som minskar den framtida sannolikheten för det beteende som det följer. Ett barn som rör vid en het spis och känner smärta är mindre benäget att röra vid den igen. En förare som får en fortkörningsbot kan sakta ner på samma vägsträcka. Det utmärkande draget är den minskade responsfrekvensen, inte avsikten hos den person som utövar konsekvensen.

Två former urskiljs. Positiv bestraffning adderar en aversiv händelse. Negativ bestraffning tar bort en önskvärd – till exempel att förlora skärmtid. Båda kan undertrycka beteende, men båda har biverkningar. Bestraffning kan producera rädsla, aggression eller flyktförsök. Den talar om för organismen vad den inte ska göra utan att specificera vad den ska göra istället.

Av dessa skäl föredrar många beteendeanalytiker förstärkning av alternativa beteenden. När bestraffning används är det mest effektivt när det är omedelbart, konsekvent och i kombination med tydliga alternativa reaktioner som förstärks.

• Minskar sannolikheten för ett beteende
• Positiv form tillför en aversiv stimulus
• Negativ form tar bort en positiv stimulus
• Ofta orsakar det oönskade känslomässiga biverkningar

Etiska och praktiska överväganden begränsar dess användning i tillämpade miljöer.