En integral adderar oändligt många små bitar för att få en totalsumma. Arean under en kurva, den tillryggalagda sträckan givet en hastighet, massan av en stav med variabel densitet – alla är integraler. Symbolen ∫ är ett avlångt S, för summa.

Det finns två typer. En bestämd integral ger ett tal, den ackumulerade summan mellan två gränsvärden. En obestämd integral ger en funktion, antiderivatan, plus en konstant. Grundsatsen i kalkyl kopplar integration till differentiering: de är inversa operationer.

Integration är svårare än differentiering i praktiken. Vissa funktioner har ingen elementär antiderivata, så numeriska metoder används. Tekniker inkluderar substitution, delintegration och partiella bråk. Integraler förekommer i fysik, teknik, sannolikhet och ekonomi. De är ett av kalkylens två centrala begrepp.

• Representerar ackumulering eller arean under en kurva
• Bestämda integraler ger tal; obestämda ger funktioner
• Grundsatsen kopplar den till differentiering
• Ofta beräknad numeriskt