Allt som redan har hänt utgör det förflutna. Historiker studerar utvalda delar av det, men det förflutna i sig är hela sekvensen av tidigare händelser, förhållanden och erfarenheter, oavsett om de är nedtecknade eller inte.

Det förflutna är inte direkt tillgängligt; det är känt genom spår – dokument, föremål, minnen och miljöbevis. Olika kulturer och discipliner konstruerar olika relationer till det och betonar kontinuitet, brytning, framsteg eller nedgång. Personligt minne och kollektivt minne representerar båda selektivt det som har gått före.

Debatter om det förflutna tjänar ofta nutida syften: att legitimera institutioner, bestrida orättvisor eller skapa identiteter. Den professionella historievetenskapen försöker disciplinera dessa användningar med bevis och argument. Ändå säkerställer den stora omfattningen av det förflutna att det mesta av det förblir okänt eller bara delvis återfunnit.

• All tid och händelser före nutid
• Endast känd genom ofullständiga spår
• Selektivt ihågkommen och tolkad
• Ämne för både vetenskaplig och offentlig tävling