Vatten som droppar från ett grotttak lämnar en tunn film av upplösta mineraler. Med tiden bildar mineralerna en nedåtväxande formation som kallas stalaktit. De flesta stalaktiter består av kalcit som utfällts från kalkstensrikt vatten.

Varje droppe avsätter en liten ring av mineral i spetsen. En central kanal finns ofta kvar genom vilken vatten fortsätter att rinna. Tillväxttakten är vanligtvis långsam – bråkdelar av en millimeter per år – så stora stalaktiter representerar tusentals år av ackumulering.

Stalaktiter är bland de mest välkända speleothemerna och bidrar till den natursköna skönheten i utställningsgrottor. Deras kemiska sammansättning och tillväxtlager fungerar också som arkiv över tidigare klimat och vegetation. Att bryta dem förstör både estetiskt och vetenskapligt värde som inte snabbt kan ersättas.

• Mineralformation som hänger från ett grotttak
• Växer nedåt av droppande vatten
• Vanligtvis bestående av kalcit
• Registrerar långsiktiga miljöförhållanden