Jordbävningars storlek behövde ett praktiskt numeriskt mått. Richterskalan, som utvecklades på 1930-talet, tilldelar en magnitud baserad på logaritmen till amplituden hos seismiska vågor registrerade på en standardiserad seismograf. Varje heltalssteg motsvarar en tiofaldig ökning av vågamplituden och ungefär 32 gånger mer energi.

Skalan, som ursprungligen utformades för lokala jordbävningar i Kalifornien, har till stor del ersatts av momentmagnitudskalan för global användning, särskilt för mycket stora händelser. Trots detta används termen "Richterskalan" fortfarande flitigt i offentlig kommunikation. Magnituder bestäms utifrån instrumentella register snarare än från observerade skador.

En jordbävning med magnitud 5 är måttlig, magnitud 7 är större och magnitud 9 är sällsynt och katastrofal. Eftersom skalan är logaritmisk är skillnaden mellan successiva heltal enorm. Noggrann magnitudbestämning är fortfarande en kärnuppgift för seismologiska observatorier världen över.

• Logaritmisk skala för jordbävningsmagnitud
• Baserat på seismiska vågamplitud
• Varje steg är tiofaldigt i amplitud
• Till stor del ersatt av momentmagnitud för stora händelser