Icke-biologiskt nedbrytbara material kan inte brytas ner av levande organismer. De finns kvar i miljön i årtionden eller århundraden. Plast, glas, metall och syntetiskt gummi är vanliga exempel. En glasflaska som tappas i havet kan överleva i en miljon år. En plastpåse kan hålla i århundraden, fragmenteras till mikroplaster men aldrig försvinna helt.

Denna ihärdighet skapar problem. Avfall ackumuleras på soptippar, i hav och i landskap. Vilda djur misstar plast för mat och dör. Metaller läcker ut i jord och vatten. Glas är inert men tar upp plats. Icke-biologiskt nedbrytbart avfall är kärnan i den globala föroreningskrisen.

Vissa material kan återvinnas eller återanvändas, vilket minskar problemet. Men återvinningsgraden är låg för många material. Plaståtervinning är särskilt begränsad. Endast cirka 9 procent av plast som någonsin producerats har återvunnits. Resten hamnar på soptippar, förbränns eller hamnar i miljön. Att minska konsumtionen är den mest direkta lösningen, följt av återanvändning, återvinning och säker avfallshantering.

Vanliga exempel

• Plast
• Glas
• Metall
• Syntetiskt gummi
• Frigolit