En primärkonsument livnär sig direkt på producenter. Producenter är växter, alger och vissa bakterier. Primärkonsumenter är växtätare. De äter växter. De är den andra trofiska nivån i en näringskedja. Producenter är den första. Primärkonsumenter är den andra.

Exempel inkluderar kaniner som äter gräs, rådjur som blötlägger löv och larver som tuggar mjölkört. I akvatiska ekosystem betar zooplankton på fytoplankton. Primärkonsumenter omvandlar växtmaterial till djurvävnad. Den energin är sedan tillgänglig för sekundära konsumenter, som äter primärkonsumenterna.

Primära konsumentegenskaper

• Växtätare: äter växter eller alger.
• Andra trofiska nivån.
• Omvandla växtenergi till animalisk biomassa.
• Byte för sekundära konsumenter.
• Kan vara små (insekter) eller stora (elefanter).

Primärkonsumenter är bryggan mellan producenter och köttätare. Utan dem skulle växtenergi inte nå högre trofiska nivåer. De är också viktiga för att kontrollera växtpopulationer. Bete håller växttillväxten i schack. Överbetning kan skada ekosystem. Underbetning kan leda till igenväxt och brandrisk. Balansen är känslig. Primärkonsumenter är ofta de vanligaste djuren i ett ekosystem. Det finns fler kaniner än rävar. Mer zooplankton än fisk. Det beror på att energi går förlorad på varje trofisk nivå. Endast cirka 10 procent av energin i växter omvandlas till primärkonsumentbiomassa. Resten går förlorad som värme, avfall och andning. Det är därför näringskedjor sällan har mer än fyra eller fem nivåer. Energin tar slut. Primärkonsumenter är det första steget i överföringen av den energin från växter till djur.