En pelare är ett vertikalt konstruktionselement som överför laster nedåt. Den bär vikten av balkar, plattor och tak till grunden. Den fungerar främst i kompression. En kort, tjock pelare krossar. En hög, smal pelare bucklar sig. Förhållandet mellan längd, form och material avgör hur mycket last den kan bära. Pelare är ett av de äldsta strukturella elementen inom arkitekturen. Grekerna högg dem ur sten. Romarna förfinade deras proportioner. Moderna ingenjörer bygger dem av stål och armerad betong.

Kolonner finns i många typer. En stålpelare är ofta I-formad eller ett ihåligt rör. En betongpelare är armerad med armeringsjärn och kan gjutas på plats eller vara prefabricerad. En träpelare används i lättramskonstruktioner. En kompositpelare kombinerar stål och betong. Pelaren kan vara exponerad eller dold inuti en vägg. I vissa byggnader är kolonner hyllade. I andra är de dolda.

Förbindelser är viktiga. En pelare måste överföra sin last till grunden och ta emot laster från balkar och plattor ovanför. En dåligt detaljerad förbindelse kan gå sönder, särskilt vid seismisk belastning eller vindbelastning. I jordbävningszoner måste pelare konstrueras för att böjas utan att gå sönder, och förbindelserna måste vara starkare än delarna. Pelaren är ett enkelt koncept. Konstruktionen är det inte.