En pensionsfond samlar in avgifter från arbetstagare och arbetsgivare och investerar dem för att betala ut pensionsförmåner. Det är ett samlat, långsiktigt investeringsinstrument. Avgifterna sätts in under arbetsåren, fonden investerar dem och förmånerna tas ut under pensioneringen. Målet är att ersätta en del av inkomsten före pensionering, ofta 40 till 80 procent.

Det finns två huvudtyper. En förmånsbestämd plan utlovar en specifik månatlig utbetalning baserad på lön och anställningstid. Arbetsgivaren bär investeringsrisken. Om fonden underpresterar måste arbetsgivaren bidra med mer. En avgiftsbestämd plan, liksom en 401(k), anger vad som går in men inte vad som kommer ut. Den anställde bär investeringsrisken. De flesta privata arbetsgivare har övergått från förmånsbestämda till avgiftsbestämda planer under de senaste 40 åren.

Pensionsfonder är bland de största institutionella investerarna. CalPERS, California Public Employees' Retirement System, förvaltar över 400 miljarder dollar. Norges statliga pensionsfond, ofta kallad oljefonden, förvaltar över 1,6 biljoner dollar. De investerar i aktier, obligationer, fastigheter och private equity. Deras storlek ger dem inflytande över bolagsstyrning och marknadstrender.

Många offentliga pensionsfonder är underfinansierade. Utlovade förmåner överstiger tillgångarna, ibland med biljoner dollar. Gapet är ett politiskt problem. Att täcka det kräver högre avgifter, lägre förmåner eller bättre avkastning. Inget av dessa alternativ är populärt.