En fond samlar pengar från många investerare och investerar dem i aktier, obligationer eller andra värdepapper. Varje investerare äger andelar i fonden, vilka representerar en proportionell anspråk på de underliggande tillgångarna. En professionell förvaltare driver fonden och bestämmer vad som ska köpas och säljas. Fonden tar ut en kostnadskvot, vanligtvis 0,1 till 1,5 procent av tillgångarna per år, för att täcka förvaltnings- och driftskostnader.

Investeringsfonder finns i två huvudtyper. Öppna fonder emitterar och löser in aktier till substansvärdet, vilket beräknas i slutet av varje handelsdag. Slutna fonder emitterar ett fast antal aktier som handlas på börser som aktier. Börshandlade fonder, eller ETF:er, liknar fonder men handlas under hela dagen. Indexfonder följer ett marknadsindex som S&P 500 med låga avgifter. Aktivt förvaltade fonder försöker slå indexet och tar ut mer.

Investeringsfonder erbjuder diversifiering och professionell förvaltning. De är enkla att köpa via pensionskonton och mäklarplattformar. De regleras också av Securities and Exchange Commission, som kräver upplysningar om innehav, avgifter och risker. Prospektet är ett kompakt dokument, men det innehåller de detaljer som är viktiga.

Argumentet mot fonder är kostnaden. De flesta aktiva fonder underpresterar sina jämförelseindex efter avgifter. Under 20 år kan en avgift på 1 procent sluka en fjärdedel av din avkastning. Det är därför lågkostnadsindexfonder har lockat till sig biljoner dollar. Fondbranschen är konkurrenskraftig och investerare har fler lågkostnadsalternativ än någonsin.