Banker lånar ut till varandra hela tiden. Vissa har mer kontanter än de behöver. Andra har brist på pengar. Interbankmarknaden matchar dem och flyttar enorma summor över en natt och under korta löptider. Det är det finansiella systemets rörledningar, och när de blockeras blir effekterna omedelbara och allvarliga.

Marknaden fungerar på flera sätt. På den osäkrade marknaden lånar banker ut till varandra på förtroende, utan säkerhet. Räntan på dessa lån, såsom LIBOR historiskt sett eller SOFR idag, fungerar som ett riktmärke för biljoner dollar i lån och derivat. På den säkrade marknaden lånar banker ut mot säkerhet, vanligtvis statspapper. Återköpsavtal, eller repor, är det största segmentet. I en repa säljer en bank värdepapper till en annan och går med på att köpa tillbaka dem nästa dag till ett något högre pris. Skillnaden är räntan.

När banker förlorar förtroendet för varandra fryser interbankmarknaden. År 2008 slutade bankerna låna ut över en natt eftersom ingen visste vilka institutioner som innehade giftiga bolånetillgångar. Centralbanker gick in som långivare i sista hand, injicerade likviditet och garanterade insättningar. Detsamma hände 2020, när pandemin orsakade en kontantbrist.

Interbankmarknaden är osynlig för allmänheten, men den avgör tillgången och kostnaden för kredit i hela ekonomin.