Kapitalkraven anger det lägsta kapitalbelopp en bank måste hålla för att absorbera förluster. Kapital är inte kontanter i ett valv. Det är skillnaden mellan en banks tillgångar och dess skulder, finansierade av aktieägare och balanserade vinster. Tillsynsmyndigheter kräver att banker håller kapital motsvarande en procentandel av sina riskvägda tillgångar. Ju högre risk, desto mer kapital krävs.

Reglerna kommer från Baselavtalen. Basel III, det nuvarande ramverket, kräver en kärnprimärkapitalkvot på minst 4,5 procent, plus en kapitalkonserveringsbuffert på 2,5 procent, vilket ger totalt 7 procent. Systemviktiga banker måste hålla ytterligare kapital. De största amerikanska bankerna står inför ännu strängare krav, med stresstester som avgör hur mycket kapital de behöver för att överleva en allvarlig recession.

Kapitalkrav är en avvägning. För lite kapital, och banker går omkull när förlusterna slår till. För mycket, och banker lånar ut mindre, vilket saktar ner ekonomin. Krisen 2008 visade att kapitalnivåerna var för låga. Bankerna hade liten buffert för att absorbera bolåneförluster, och skattebetalarna var tvungna att rädda dem. Sedan dess har kapitalnivåerna ungefär fördubblats hos de största bankerna.

Kritiker menar att kapitalkraven fortfarande är för komplexa och att banker manipulerar riskvikterna. Vissa ekonomer föreslår en enkel skuldsättningsgrad, som kräver kapital som en procentandel av totala tillgångar oavsett risk. Debatten fortsätter, men principen är fastställd: bankerna måste ha med sig i spelet.