En buss transporterar många passagerare längs en fast rutt. Den är kollektivtrafikens arbetshäst. En vanlig kollektivtrafikbuss är 12 meter lång och rymmer 40 till 70 personer, beroende på sittplatser och ståplats. Ledbussar böjs på mitten och sträcker sig till 18 meter. Dubbeldäckare har två våningar och är vanliga i London, Hongkong och Singapore.

Bussar finns i flera typer. Stadsbussar stannar ofta och har låga golv för enkel påstigning. Intercitybussar har lutbara säten, bagageutrymmen och toaletter. Skolbussar är målade gula för synlighet och byggda med fackuppdelade sittplatser för säkerhet. Elbussar blir allt vanligare, med tystare drift och noll avgasutsläpp. Vissa städer har trådbussar som får ström från kontaktledningar.

Bussen har en social funktion. Det är det mest prisvärda formen av motoriserat transportmedel, som används av människor som inte har råd med bilar och av dem som väljer att inte köra bil. Ett bra bussystem minskar trafikstockningar, minskar utsläppen och förbinder områden. Ett dåligt system är långsamt, opålitligt och obehagligt.

Busssnabbtransport försöker kombinera järnvägens hastighet med bussarnas flexibilitet. Dedikerade körfält, jämn påstigning och förbetalda biljettpriser gör att bussar går mer som tåg. Städer från Bogotá till Guangzhou har byggt framgångsrika BRT-system.