En stötfångare är en skyddande stång fram eller bak på ett fordon. Den absorberar stötar vid kollisioner i låg hastighet och skyddar kaross, lampor och säkerhetssystem från skador. Moderna stötfångare är inte kromstängerna från 1950-talet. De är komplexa sammansättningar av plastkåpor, skumdämpare och förstärkningar i stål eller aluminium.

Konstruktionen är reglerad. I USA kräver Federal Motor Vehicle Safety Standard 581 att stötfångare ska motstå en stöt i 4 km/h utan att säkerhetssystemen skadas och en stöt i 8 km/h utan att karossen skadas. Europeiska bestämmelser är liknande. Målet är att hålla nere reparationskostnaderna och förhindra att mindre kollisioner inaktiverar krockkuddar eller lampor.

Stötfångare påverkar också fotgängarsäkerheten. Den främre stötfångaren är formad för att minska skador om en fotgängare blir påkörd. Mjukare material och lägre profiler hjälper. Vissa bilar har aktiva motorhuvar som lyfts något vid kollision för att dämpa fotgängarens huvud.

Att reparera en stötfångare är vanligt arbete. En skrapa på en parkeringsplats kanske bara behöver lackeras. En hårdare stöt kan spricka skyddet, krossa stötdämparen eller böja förstärkningen. Verkstäder byter ut de skadade delarna och målar om för att matcha. Det är inte glamoröst, men det håller bilarna på vägen.