Ett standardljus är ett objekt med känd luminositet. Om du vet hur ljusstarkt något faktiskt är, och du mäter hur ljusstarkt det verkar, kan du beräkna dess avstånd. Det är principen bakom den kosmiska avståndsstegen. Standardljus är de stegpinnar som låter astronomer mäta avstånd över hela universum.

Olika standardljus fungerar på olika avstånd. Cepheidvariabler är ljusa stjärnor vars pulsationsperiod avslöjar deras luminositet. De uppgår till cirka 100 miljoner ljusår. Typ Ia-supernovor är exploderande vita dvärgar som når en jämn maximal ljusstyrka. De är synliga på miljarder ljusårs avstånd. Tully-Fisher-relationen kopplar en galax rotation till dess luminositet, vilket ger ytterligare ett steg.

Varje standardljus måste kalibreras. En cepheids period-luminositetsförhållande kalibreras med hjälp av parallaxmätningar av närliggande cepheider. Typ Ia-supernovor kalibreras med hjälp av cepheider i närliggande galaxer. Kalibreringskedjan introducerar osäkerhet, vilket är anledningen till att olika metoder ibland ger olika svar för Hubbles konstant.

Standardljus är inte perfekta. Damm kan dämpa dem. Deras ljusstyrka kan variera. Men de är de bästa verktygen astronomer har för att mäta universum, och de har avslöjat att expansionen accelererar, driven av mörk energi.