Håll tummen på armlängds avstånd och slut ena ögat, sedan det andra. Din tumme verkar förskjutas mot bakgrunden. Det är parallax. Astronomer använder samma effekt för att mäta avståndet till närliggande stjärnor. När jorden kretsar kring solen förskjuts vår synvinkel med cirka 300 miljoner kilometer under sex månader. Närliggande stjärnor verkar röra sig något mot den mer avlägsna bakgrunden.

Förskjutningen är liten. Även för den närmaste stjärnan, Proxima Centauri, är parallaxvinkeln mindre än en bågsekund, vilket är 1/3600 av en grad. Att mäta sådana små vinklar kräver exakta instrument och noggrann kalibrering. Europeiska rymdorganisationens Gaia-uppdrag har mätt parallaxer för nästan två miljarder stjärnor med oöverträffad noggrannhet.

Parallax är det första steget på den kosmiska avståndsstegen. Den ger direkta, geometriska avstånd utan antaganden om stjärnornas fysik. Allt ovanför den beror på denna grund. Om parallaxen är fel, är hela stegen fel.

Ordet kommer från grekiskans parallaxis, som betyder förändring. Samma princip används inom lantmäteri, fotografi och datorseende. Inom astronomi är det guldstandarden för avståndsmätning.