För ungefär 12 000 år sedan började människor i flera delar av världen medvetet plantera frön och sköta djur istället för att följa vild föda. Denna förändring, ofta kallad den neolitiska revolutionen, skedde inte över en natt eller överallt på en gång. Den utspelade sig oberoende i den bördiga halvmånen, Kina, Mesoamerika, Anderna och delar av Afrika. Varje region domesticerade sin egen uppsättning växter och djur.

Jordbruk innebär intensiv odling av grödor och boskap för självhushåll eller handel. Jämfört med födosök producerar det mer mat per tunnland, vilket försörjer större befolkningar. Det kräver också mer arbetskraft, binder människor till fasta åkrar och skapar överskott som kan lagras, beskattas eller bytas. Dessa överskott gav bränsle åt städer, arméer och specialiserade hantverk, men de medförde också nya sårbarheter: missväxt, markutarmning och epidemiska sjukdomar.

Konsekvenser

• Stillasittande byar växte till städer och så småningom stater.
• Mark och hjordar blev egendom som skulle ärvas och försvaras.
• Sociala hierarkier vidgades i takt med att vissa hushåll samlade på sig mer.
• Dieterna begränsades, vilket ibland skadade hälsan jämfört med födosök.

Jordbruket förbättrade inte bara livet. Det omorganiserade det, på gott och ont.