Silkesodling är uppfödning av silkesmaskar för att producera råsilke. Enligt traditionen började denna metod i Kina omkring 2 700 f.Kr. och var en väl bevarad hemlighet i tusentals år. Siden blev en av de mest värdefulla handelsvarorna i den antika världen, och Sidenvägen har fått sitt namn från den.

Processen börjar med mullbärssilkesmasken, Bombyx mori, som endast livnär sig på mullbärsblad. Jordbrukare föder upp larverna inomhus och matar dem med hackade blad flera gånger om dagen. Efter ungefär en månad spinner maskarna en kokong av en enda silkestråd, upp till en kilometer lång. Kokongerna skördas och pupporna dödas med värme innan de kan komma ut och bryta tråden. Filamenten rullas ihop till garn.

Var det händer

• Kina och Indien producerar merparten av världens råsilke
• Uzbekistan, Thailand och Brasilien är betydande producenter
• Småskalig siluodling stöder landsbygdens försörjning
• Vilda sidensläktingar som tussah kommer från andra malarter

Silkesodling är arbetsintensiv och känslig för temperatur och sjukdomar. Den kräver också en stadig tillgång på mullbärsblad, så silkesmaskuppfödning och mullbärsodling går vanligtvis hand i hand.