Ett näringsämne är ett ämne som en organism behöver för att leva och växa. För växter sträcker sig listan från de tre stora, kväve, fosfor och kalium, ner till spårämnen som bor och molybden som behövs i mängder mätta i gram per hektar.

Växter tar upp näringsämnen huvudsakligen genom rötter, i upplöst form. Kol kommer från luften som koldioxid. Väte och syre kommer från vatten. Allt annat måste komma från jorden, från gödselmedel eller från organiskt material som frigör näringsämnen när det bryts ner. Om det råder brist på något enskilt näringsämne begränsas tillväxten, oavsett hur mycket av de andra som finns. Detta är Liebigs minimumlag, och den förklarar varför ett fält kan se välnärt ut och ändå underprestera.

Näringskategorier

• Makronäringsämnen: kväve, fosfor, kalium, kalcium, magnesium, svavel
• Mikronäringsämnen: järn, mangan, zink, koppar, bor, molybden, nickel, klor
• Nyttigämnen: kisel, kobolt, natrium i vissa arter

Näringshantering är en balansgång. För lite begränsar avkastningen. För mycket slösar pengar, förorenar vatten och kan skada marklivet.